Kapitel 7
Hejhej! nu är det bara tre kapitel kvar till kapitel tio! Då blir det nog något extra! Men det får ni se då, nu är det kapitel 7 ni ska läsa och kommentera på! så...here it comes! xD
Jag släpade honom in till mitt rum och lade honom på sängen. Jag sprang-trots vad han gjort
mot mig- och hämtade en handduk med iskallt vatten på för att dutta honom i ansiktet. Då
vaknade han definitivt! Och så blev han ren från allt blod han hade i ansiktet. Jag visste
inte varför jag gjorde det här för honom när jag vet att det var han som...kidnappade mig.
Jag kunde bara inte se honom så där, blodig och förstörd. Efter ett tag vaknade han till och
berättade allt han kom ihåg...jag tror iallafall att det var allt.
Det var han som kidnappade mig och han visste inte varför. Eller ja, han visste att han
någon eller något hade tagit över hans kropp för att kidnappa och mörda mig. När han var på
väg hem hade det helt plötsligt blivit iskallt i hela kroppen och han började må illa. Han
föll ihopp på marken och hans rygg kröktes. Han började växa och benen knäcktes. Sen kunde
han inte kontrollera sina tankar längre. Han ville bara åt mig, döda mig, skada mig. När jag
hade lyckats flytt hände det igen, fast tvärtom. Han tryckes ner på marken och han krympte.
Benen böjde sig i hans kropp och den gröna färgen försvann. Blodet kom troligtvis från att
huden inte klarade att töja ut sig så. Jag och Nik pratade ett långgt tag och kom fram till
att han hade blivit besatt av någon...eller något... Han sa förlåt minst 10 gånger innan han
gav sig. Jag sa att det inte gjorde något varje gång. Det var ju trots allt inte hans fel.
"vill...vill du sova här?" frågade jag i hopp om ett "Ja". Om han var med mig hela tiden så
kunde han väll inte bli besatt igen? Eller? Han tänkte efter en stund men nickade sedan.
"Ja, gärna. Får jag låna telefon så att jag kan ringa min mamma?" Han log mot mig.
"Ja, här" sade jag och gav honom min kommunikations-bricka. Jag klickde upp den till
storleken av två händer. Jag tittade på Nik och han tittade på mig med stora ögon.
"h..hur gjorde du det där?" frågade han med avund. Han tog emot kommunikations-brickan och
tryckte in sin mammas nummer med fortfarande enorma ögon. Jag svarde honom inte eftersom jag
nu hörde signalerna gå fram.
"Hej mamma!" sa han och ställde sig upp och gick runt i rummet sammtidigt som han pratade
med sin mamma.
"Är det okej om jag sover hos Emma?... Jag hon i skol...nej, jag..hon är inte min flickvän!"
Han tittade på min ursäktande och gick ut ur rummet. Det här kunde bli pinsamt...
"Mamma snälla...nej hon är inte det!" jag hörde på hans röst att han blev irriterad av sin
tjatiga mamma.
"Tack, jag ringer dig i morgon...ja då...ja, hejdå...kram..." Han gav mig mobilen och
suckade.
"hon ska alltid tro det värsta..." sa han och satte sig på min datastol.
"vill du ha fika?" frågade jag och undrade om jag var bra nog på att koma ifrån ämnen så att
han glömde vad hans mamma pratat om. Jag lyckades när han log och nickade. Jag gick in i köket med honom efter mig. Jag hade inte mycket att fika på så jag gjorde bara i ordning två skinkmackor med te till. Vi satte oss och fikade och pratade. Efter ett tag knackade det på dörren och jag gick och öppnade.
Jag släpade honom in till mitt rum och lade honom på sängen. Jag sprang-trots vad han gjort
mot mig- och hämtade en handduk med iskallt vatten på för att dutta honom i ansiktet. Då
vaknade han definitivt! Och så blev han ren från allt blod han hade i ansiktet. Jag visste
inte varför jag gjorde det här för honom när jag vet att det var han som...kidnappade mig.
Jag kunde bara inte se honom så där, blodig och förstörd. Efter ett tag vaknade han till och
berättade allt han kom ihåg...jag tror iallafall att det var allt.
Det var han som kidnappade mig och han visste inte varför. Eller ja, han visste att han
någon eller något hade tagit över hans kropp för att kidnappa och mörda mig. När han var på
väg hem hade det helt plötsligt blivit iskallt i hela kroppen och han började må illa. Han
föll ihopp på marken och hans rygg kröktes. Han började växa och benen knäcktes. Sen kunde
han inte kontrollera sina tankar längre. Han ville bara åt mig, döda mig, skada mig. När jag
hade lyckats flytt hände det igen, fast tvärtom. Han tryckes ner på marken och han krympte.
Benen böjde sig i hans kropp och den gröna färgen försvann. Blodet kom troligtvis från att
huden inte klarade att töja ut sig så. Jag och Nik pratade ett långgt tag och kom fram till
att han hade blivit besatt av någon...eller något... Han sa förlåt minst 10 gånger innan han
gav sig. Jag sa att det inte gjorde något varje gång. Det var ju trots allt inte hans fel.
"vill...vill du sova här?" frågade jag i hopp om ett "Ja". Om han var med mig hela tiden så
kunde han väll inte bli besatt igen? Eller? Han tänkte efter en stund men nickade sedan.
"Ja, gärna. Får jag låna telefon så att jag kan ringa min mamma?" Han log mot mig.
"Ja, här" sade jag och gav honom min kommunikations-bricka. Jag klickde upp den till
storleken av två händer. Jag tittade på Nik och han tittade på mig med stora ögon.
"h..hur gjorde du det där?" frågade han med avund. Han tog emot kommunikations-brickan och
tryckte in sin mammas nummer med fortfarande enorma ögon. Jag svarde honom inte eftersom jag
nu hörde signalerna gå fram.
"Hej mamma!" sa han och ställde sig upp och gick runt i rummet sammtidigt som han pratade
med sin mamma.
"Är det okej om jag sover hos Emma?... Jag hon i skol...nej, jag..hon är inte min flickvän!"
Han tittade på min ursäktande och gick ut ur rummet. Det här kunde bli pinsamt...
"Mamma snälla...nej hon är inte det!" jag hörde på hans röst att han blev irriterad av sin
tjatiga mamma.
"Tack, jag ringer dig i morgon...ja då...ja, hejdå...kram..." Han gav mig mobilen och
suckade.
"hon ska alltid tro det värsta..." sa han och satte sig på min datastol.
"vill du ha fika?" frågade jag och undrade om jag var bra nog på att koma ifrån ämnen så att
han glömde vad hans mamma pratat om. Jag lyckades när han log och nickade. Jag gick in i köket med honom efter mig. Jag hade inte mycket att fika på så jag gjorde bara i ordning två skinkmackor med te till. Vi satte oss och fikade och pratade. Efter ett tag knackade det på dörren och jag gick och öppnade.
Kommentarer
Postat av: Elvira Mjackson
Åh skitbra som alltid! Mermermer!
Postat av: Anneli
Anmäl dig till Dagens Blogg!:D
Jag lottar ut 4 nya vinnare imorrn!:)
http://anneliih.blogg.se/2011/june/sondag-dagens-blogg-3.html#comment
Postat av: Emma
glöm inte att Veckans blogg hos mig avgörs ikväll!! anmäl er i länken nedan ;)
HÄR: http://daghjort.blogg.se/2011/june/veckans-blogg-vinnare.html
Trackback
