Kapitel 6
Nu ni! Hur ska det gå för Emma? Och hur kunde Nik bli så? Är det ens han? Läs nu så får ni reda på det! xD <3
Jag gled på det hårda stengolvet mellan hans ben och ställde mig snabbt upp och hoppade igenom mellan dörren och dörrkarmen. Jag var ute. Nu var det bara snabbhet som kunde rädda mitt liv. Jag sprang det fortaste jag kunde mot en trappa som syntes lite längre bort. Jag satte av i korridoren och rusade upp för trappan. När jag kom upp var det lite ljusare och jag såg n dörr med skylten "Exit". Jag öppnade dörren och sprang ut. Jag vände mig snabbt om och hörde hotfulla steg från trappan och något hostande och mumlande. Jag visst var jag var. Jag var alldeles brevid lekplatsen vid skogen. Jag sprang åt andra hållet som skulle leda hem. Snart var jag hemma och när jag såg mitt hus sprang jag snabbare än jag någonsin gjort. Jag smällde upp dörren och stängde den snabbt. Jag var andfådd. Jag gick haltande och flåsande in i badrummet för att få se hur flickan i spegeln såg ut. Som mig, fast blodig, riven i hla ansiktet, lerig och lövig. Jag var hlt förstörd.
Vad var det som hände egentligen? Var det Nik som var det gröna monstret? Vad ville han? Var det någon från Morkania som hade skickat honom? Kunde man ens lita på Nik eller på någon i Morkania? Var det för att jag inte hade uppfyllt mitt uppdrag än? Jag hade väll mer tid på mig? Vad var mitt uppdrag nu igen? Just det, att ta med en oregistrerad mutant till Morkania och att försöka göra världen bättre. Jag visste redan vad som skulle hända Jorden om bara några år. Jag hade rest dit, till den här tiden, och det var katastrof. Jorden gick ju ändå under hur mycket man än grät och hur mycket man än bad och beklagade sig. Människorna på 2000-talet var själviska och brydde sig inte om konsekvenserna. När Jorden gick under hade redan en ny värld börjat skapas. Mersias. Det var en mycket speciell planet som levde ungefär som Jorden, fast mycket mer utvecklat. De använde inte Olja, elektronik, kemikalier eller något annat miljöfarligt. I Mersias fanns ett land. Morkania. Där levde alla mutanter med krafter. Där levde alla i harmoni och fred... Jag tvättade av mig och lade mig i min säng med alla tankar snurrandes i huvudet
"Nu är Jorden blott ett minne, från forna dagar och döda nätter, Nu är Mersias vårat sinne,
vad vi behagar, vårat bättre..." viskade jag långsamt och rytmiskt.
Mersias skulle existera en oändlighet längre än Jorden. Vi skulle leva längre för vi åt nyttigare mat. Vi behövde inga vaccin eftersom när man föddes fick vi automatiskt en enda vaccin-spruta som höll i sig i cirka 100 år. Plötsligt knackade det på dörren. Jag gick långsamt och öppnade. Jag ställde dörren först på glänt för att vara på den säkra sidan. Där stod Nik, med blodigt ansikte, sönderrivna kläder och lerig i ansiktet och på de kläderna som fanns kvar. Han såg hemsk ut.
"Fö..Förlåt" Mumlade han innan han ramlade ihop i hallen.
Jag gled på det hårda stengolvet mellan hans ben och ställde mig snabbt upp och hoppade igenom mellan dörren och dörrkarmen. Jag var ute. Nu var det bara snabbhet som kunde rädda mitt liv. Jag sprang det fortaste jag kunde mot en trappa som syntes lite längre bort. Jag satte av i korridoren och rusade upp för trappan. När jag kom upp var det lite ljusare och jag såg n dörr med skylten "Exit". Jag öppnade dörren och sprang ut. Jag vände mig snabbt om och hörde hotfulla steg från trappan och något hostande och mumlande. Jag visst var jag var. Jag var alldeles brevid lekplatsen vid skogen. Jag sprang åt andra hållet som skulle leda hem. Snart var jag hemma och när jag såg mitt hus sprang jag snabbare än jag någonsin gjort. Jag smällde upp dörren och stängde den snabbt. Jag var andfådd. Jag gick haltande och flåsande in i badrummet för att få se hur flickan i spegeln såg ut. Som mig, fast blodig, riven i hla ansiktet, lerig och lövig. Jag var hlt förstörd.
Vad var det som hände egentligen? Var det Nik som var det gröna monstret? Vad ville han? Var det någon från Morkania som hade skickat honom? Kunde man ens lita på Nik eller på någon i Morkania? Var det för att jag inte hade uppfyllt mitt uppdrag än? Jag hade väll mer tid på mig? Vad var mitt uppdrag nu igen? Just det, att ta med en oregistrerad mutant till Morkania och att försöka göra världen bättre. Jag visste redan vad som skulle hända Jorden om bara några år. Jag hade rest dit, till den här tiden, och det var katastrof. Jorden gick ju ändå under hur mycket man än grät och hur mycket man än bad och beklagade sig. Människorna på 2000-talet var själviska och brydde sig inte om konsekvenserna. När Jorden gick under hade redan en ny värld börjat skapas. Mersias. Det var en mycket speciell planet som levde ungefär som Jorden, fast mycket mer utvecklat. De använde inte Olja, elektronik, kemikalier eller något annat miljöfarligt. I Mersias fanns ett land. Morkania. Där levde alla mutanter med krafter. Där levde alla i harmoni och fred... Jag tvättade av mig och lade mig i min säng med alla tankar snurrandes i huvudet
"Nu är Jorden blott ett minne, från forna dagar och döda nätter, Nu är Mersias vårat sinne,
vad vi behagar, vårat bättre..." viskade jag långsamt och rytmiskt.
Mersias skulle existera en oändlighet längre än Jorden. Vi skulle leva längre för vi åt nyttigare mat. Vi behövde inga vaccin eftersom när man föddes fick vi automatiskt en enda vaccin-spruta som höll i sig i cirka 100 år. Plötsligt knackade det på dörren. Jag gick långsamt och öppnade. Jag ställde dörren först på glänt för att vara på den säkra sidan. Där stod Nik, med blodigt ansikte, sönderrivna kläder och lerig i ansiktet och på de kläderna som fanns kvar. Han såg hemsk ut.
"Fö..Förlåt" Mumlade han innan han ramlade ihop i hallen.
Kommentarer
Postat av: Elvira Mjackson
omg, omg... han har hostat sig liten. Gud... MER!!
MEEEEEEEEEEEEEEEER!
Trackback
