emmasbigsecret

Hehe första kapitelet<3 kommentera på bara och säg vad ni tycker och om ngt ska ändras elr ngt! :D
Borde jag ha kortare kapitel? xD read on! <3




Jag var på skolgården, helt ensam. Jag väntade på någon, utan att riktigt veta vem det var.

Jag hade fått ett mejl från någon som troligtvis gick i min skola. I mejlet stod det at jag

skulle komma till stora stenen på skolgården, där jag nu stod. Solen stod högt och gassande

på himelen. Det var sommarlov. Jag stod i skuggan av det stora, gråa stenen som mer liknade

ett stort klippblock. Jag böjde och tänjde ut fingrarna så att de blev långa och nuddade

armen men jag var försiktig så att ingen skulle se mig. Jag ville ju inte visa vem jag

verkligen var...eller vad jag var...Troligtvis så skulle ingen tro på det om de fick höra

det. Om någon fik reda på vad jag verkligen var skulle jag definitivt bli skickad tillbaka

till  mitt hemland som jag faktiskt saknade så mycket..."Morkania" viskade jag lågt med en

röst som man tillochmed kunde höra min starka hemlängtann. Någon ropade mitt namn och jag

vände mig mot rösten. Det såg ut som Niklas som stod där och viftade med armarna.
" Emma, Emma!" Ja, det var han. Nik joggade lätt mot mig och log.
" Hej Nik! " sade jag och log mot mot honom. Hans början till finnar syntes ganska klart i

kontrasten till hans blå och vit randiga tröja. Han hade tagit av sig sina lite töntiga

glasögon i hopp om att se lite finare ut.
" Hej Emma " sade han och log mot mig. " Jag måste visa dig något" Sade han och rösten var

spänd och ivrig. "Ehh...okej?" Nu blev jag nyfiken. Vad skulle han visa?
Han tog min hand och började dra mig mot skogen.
" Vart ska vi?!" Frågade jag en aning desperat och hindrade mina fötter från att slå knut på

varandra när han drog mig genom stockar och stenar. Plötsligt var vi framme. Han satte sig

ner på marken bad hans händer gjorde en gest att jag skulle sätta mig ner framfr honom. "

Jag vet vad du är" Hasplade han ur sig och min haka ramlade ner till marken där jag satt.

Hur kunde han veta det? Bluffade han bara? Och om inte, hur hade han fått reda på det? Jag

hade väll inte berättat det för någon? Eller hade jag?